Nya klubbar, lite vimmel och en gnutta gnäll

Alltså jag är så jävla dumsnål ibland. När kårobligatoriet avskaffades struntade jag i att betala kår- och nationsräkningen, tänkte att det är ju bara tråkigt på nationerna i alla fall och jag går aldrig dit, så varför inte lägga pengarna på något roligare? Självklart öppnar då ikväll en ny hårdrocksklubb, Släck och Höj!!!, på V-Dala nation. Förra terminens kårleg gick ut den 28 februari... ridå! Martin är och spelar Warhammer så nu sitter man här helt ensam och är gräsänka. (Haha, vadå bitter... jag?)

Äsch, vi var i alla fall ut i onsdags... det öppnade nämligen ännu en ny hårdrocksklubb, Rock Until Dawn, på Etage. Martin, Edhlund och jag drog dit. Det var lite för mycket ny musik, som jag inte har en aning om vad det var för något (men så var ju också stället fyllt av tonåringar i rutiga skogshuggarskjortor), men även någon enstaka Thunderstruck och Ace's High som föll mig mer i smaken. När livebandet (skogshuggarskjortor) börjat lira på övervåningen gick vi och anslöt oss till Jesper med polare, de körde karaoke på nedervåningen. Jag sjöng självklart inget, är i alla fall tillräckligt musikalisk för att själv inse att jag låter som ett av de mer pinsamma Idol-uttagningsoffren, men det var mysigt att titta på. Beundrar alla som törs prova, oavsett kvaliteten på slutprodukten.

Vi hamnade på vimmelbild igen

Hårdrock måste ha blivit väldigt trendigt att döma av det förbättrade klubbutbudet. När jag blev krogmyndig, och det är verkligen inte många år sedan ska tilläggas (bara många öl sedan), så fanns det nästan ingenstans man kunde gå som hårdrockare. Det var Fellini och sedermera William's, där samma Absolute Rock-skiva spelades om och om igen -  mig veterligen snurrar den fortfarande - som blev stamhak. Krom hade 25-årsgräns, nu är det 18. Man fick supa ute i det fria helt enkelt. Hur ska ungdomarna nu få frisk luft?

Dagens I-landsproblem nummer två är att mina snygga kläder som jag skulle ha på dMz imorgon fortfarande inte har kommit! Känns inte okej alltså. Men det ska bli väldigt kul att komma dit igen, med John den här gången! Han skulle panikfärga håret inför morgondagen, det är ett nytt projekt på gång som ska göra halva blått och halva svart, så han hade inte tid att myshänga ikväll. Det var alldeles för länge sedan vi sågs nu, han har ju varit på Gotland i flera veckor vilket nog i och för sig var en väldigt bra idé.

Nu ska jag gå och skriva lite annat. Har haft så sjukt mycket idéer de senaste dagarna, tankar som jag vill sätta på pränt innan de försvinner, skapa något av. Vill ändå tro att jag har kvar det där - talangen som jag så länge försummat till förmån för att ha roligt och tränga bort djupare tankar. Jag ska skriva, vänta på min älskade Martin och lyssna på Watchmen-soundtracket. Kör Hallelujah på repeat här. The minor fall, the major lift.... precis så som jag vill att livet ska vara, ett steg bakåt och två framåt istället för tvärtom.