fredag 25 mars 2011

Anxiety in the present, cotton candy in the past

Igår var en sån där dag som det är svårt att avgöra om den egentligen var bra eller ej. John och jag träffades nere på stan 12.30 och sen drog vi ner till ån och satt där på en bänk och drack hallonsmoothie och varm choklad. Och det hade kunnat vara grymt, värsta bästa dagen, men inte som läget är nu. Finner mig själv lyssna på prat om saker jag står helt maktlös inför. Finner att allt det där jag vill och borde säga inte kommer ut. Är så innerligt besviken på psyk. Hur kan man bara låta någon, som säger att hans mål för dagen är att bli överkörd av en buss, traska ut från mottagningen? Är de så helt utan resurser, så extremt härdade eller både och? De kommande veckorna kommer att vara ännu mer fyllda med oro än vanligt. Orkar inte ens tänka på det nu, ska försöka återgå till ämnet...

Vi tänkte gå längs åkanten och snacka och röka Black Devil, men det blåste så in i helvete så vi gick hem till mig istället, till den bekväma köksfläkten. Mötte Markus på vägen, han har svart hår nu och det är jättesnyggt, speciellt med dagens vindrufsiga look! När vi kom hem till mig introducerade jag John till min nya musikkärlek, Pretentious, Moi?. Det är ett brittiskt gothband som släppte sin första fullängdare förra året. Faith And Reason Part Company är den låten som går mest på repeat här, älskar fan den! Framåt kvällen stack vi hem till John istället. Det blev lite surf, lite snack och jag drack så mycket av min nya obsession, Cherry Coke, att jag mådde lite illa. Typiskt mig att bli förtjust i grejer som är omständliga att få tag på... (Martin <3). Cherry Coke är en importläsk som bara säljs - dyrt - i vissa butiker.

På tal om import, jag gjorde slag i saken nu ikväll och shoppade en liten Draculaura på eBay:

Alltså visst, hon hade kunnat vara mindre rosa. Just vampyren hade gärna fått vara i en annan färg tack. Men samtidigt så kan jag inte förneka charmen i att hon påminner mig om en tjej jag kände en gång i tiden...




Sitter och går igenom värsta nostalgichocken här nu, gör omsöm leenden och omsöm facepalms. Det fanns många fler bilder på min gamla bilddagbok, men var tvungen att sålla bort de bilder där jag 1) är kanontankad, 2) har norra halvklotets vikt i smink på mig eller 3) både och. Ja, och de där redigeringen (d.v.s. att låta alla färg- och kontrastparametrar i Gimp åka karusell en stund) är alldeles, alldeles för hemsk. Hmmm... man förstår ju i alla fall vad ponyerna är ett substitut för... behöver lite rosa och glitter i mitt liv, i vilken form det än må vara. Men jag konstaterade i alla fall till slut att min look nog inte var rätt forum för det begäret. Progress!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar