Allätarbingo och läderfakta

Klicka för större bild.

Alltså, jag älskar den här. Den är så spot on, jag har nog hört varenda ett av de här argumenten, och några till som är ännu roligare eller konstigare. Påminner mig om den gång John och jag stod utanför Deka och väntade på att de skulle öppna portarna. Med oss stod en tjej och en kille i vår ålder och av någon anledning började jag och tjejen prata om mina skor. Det kom fram att jag inte använder läder och att skorna ifråga var Undergrounds s.k. "vegan boots". Konversationen i nedkortad version:

Hon: "Jag använder minsann riktigt läder. Det är ju en natuuuurprodukt och mycket bättre för miljön än den där plasten de gör vegankängorna av, jag tänker faktiskt på miljön till skillnad från dig!"
(Extra roligt att notera här är att människan är täckt från topp till tå i kläder av svart PVC.)
Jag: "Vet du hur många ton tungmetaller lädergarverierna släpper ut varje år? Mina skor är gjorda av pressat returmaterial."
Hon: "-------------------."

(Hur mycket tungmetaller garverierna släpper ut? Enligt Naturskyddsföreningen importeras 9000 ton läderskor till Sverige varje år, de flesta från Asien där garverierna släpper ut som mest avfall p.g.a. "snälla" miljölagar. För att tillverka ett ton läder går det åt två ton kemikalier, varav en stor del (hittar ingen exakt siffra men det är mycket då det är det huvudsakliga ämnet i garvningsprocessen) är tungmetallen krom. 18 000 ton kemikalier bara för de skorna som Sverige importerar alltså. Kromgarvning är den vanligaste sortens garvning och 90% av allt läder är producerat på detta sätt.)

Under jorden i huvudstaden

Ännu en helg kom och försvann alldeles för snabbt. På lördagskvällen var det Goth & Blandat, och det var tänkt att John skulle följa med, men han blev febersjuk så vi fick åka själva. När vi kom till Grottan så var vi nästan först, det var bara Micke som slog oss med en hårsmån! Efterhand droppade det inte lite folk men det var fortsatt glest hela kvällen, något som dock inte bekom oss nämnvärt. Med humöret på topp och lagom mycket vuxenlemonad (Cube Bellini Peach) innanför västen är man alltid i partyläge! Bildbevis av mig när jag gör en, ehm... självutlämnande dans till Sisters of Mercys Vision Thing bifogas tyvärr inte, däremot några andra bilder från kvällen:

Entrén på Grottan

Martin, och jag som gör min allra mest bedjande min (tigger öl?).

Premiäranvände en av de nya kjolarna. Me like :)

"Tjejen med jättehanden" -  nu på en
undergroundklubb nära dig !

Söndagen blev slack, John släpade sig ur feberkoman och kom och käkade pizza och hängde i några timmar. På kvällen fick jag dock ett energiryck, kom mig äntligen för att lägga ut några plagg, ur det stora klädberget av gamla impulsköp, till försäljning på Tradera (varifrån en betydande del av dem kom till att börja med). Det blev 14 plagg i denna första omgång (varav 8 ursprungligen Tradera-"fynd") och nu när de varit ute något dygn börjar buden trilla in. Ska bli spännande att se hur mycket de går för! Hoppas på mycket, har haft skralt med jobb på sistone men fick i alla fall en förfrågan idag som jag nappade på. Alltid något. 

John åkte tillbaka till Gotland idag och på ett sätt är det naturligtvis tråkigt men på ett annat sätt är det bra. Man ska ta hand om sitt psyke, hälsan kommer alltid i första hand och allt det där... massa klyschor men det stämmer ju faktiskt för jävla väl. Tycker det är ansvarsfullt och starkt att inse vad man behöver för att överleva och vidta de åtgärder som behövs för att man ska kunna sätta sig i trygghet, om än tillfällig, om än relativ. Det är vid sådana här tillfällen som man är glad att det finns internet och mobiltelefoner, då blir avståndet inte riktigt lika långt... 

Anxiety in the present, cotton candy in the past

Igår var en sån där dag som det är svårt att avgöra om den egentligen var bra eller ej. John och jag träffades nere på stan 12.30 och sen drog vi ner till ån och satt där på en bänk och drack hallonsmoothie och varm choklad. Och det hade kunnat vara grymt, värsta bästa dagen, men inte som läget är nu. Finner mig själv lyssna på prat om saker jag står helt maktlös inför. Finner att allt det där jag vill och borde säga inte kommer ut. Är så innerligt besviken på psyk. Hur kan man bara låta någon, som säger att hans mål för dagen är att bli överkörd av en buss, traska ut från mottagningen? Är de så helt utan resurser, så extremt härdade eller både och? De kommande veckorna kommer att vara ännu mer fyllda med oro än vanligt. Orkar inte ens tänka på det nu, ska försöka återgå till ämnet...

Vi tänkte gå längs åkanten och snacka och röka Black Devil, men det blåste så in i helvete så vi gick hem till mig istället, till den bekväma köksfläkten. Mötte Markus på vägen, han har svart hår nu och det är jättesnyggt, speciellt med dagens vindrufsiga look! När vi kom hem till mig introducerade jag John till min nya musikkärlek, Pretentious, Moi?. Det är ett brittiskt gothband som släppte sin första fullängdare förra året. Faith And Reason Part Company är den låten som går mest på repeat här, älskar fan den! Framåt kvällen stack vi hem till John istället. Det blev lite surf, lite snack och jag drack så mycket av min nya obsession, Cherry Coke, att jag mådde lite illa. Typiskt mig att bli förtjust i grejer som är omständliga att få tag på... (Martin <3). Cherry Coke är en importläsk som bara säljs - dyrt - i vissa butiker.

På tal om import, jag gjorde slag i saken nu ikväll och shoppade en liten Draculaura på eBay:

Alltså visst, hon hade kunnat vara mindre rosa. Just vampyren hade gärna fått vara i en annan färg tack. Men samtidigt så kan jag inte förneka charmen i att hon påminner mig om en tjej jag kände en gång i tiden...

Sitter och går igenom värsta nostalgichocken här nu, gör omsöm leenden och omsöm facepalms. Det fanns många fler bilder på min gamla bilddagbok, men var tvungen att sålla bort de bilder där jag 1) är kanontankad, 2) har norra halvklotets vikt i smink på mig eller 3) både och. Ja, och de där redigeringen (d.v.s. att låta alla färg- och kontrastparametrar i Gimp åka karusell en stund) är alldeles, alldeles för hemsk. Hmmm... man förstår ju i alla fall vad ponyerna är ett substitut för... behöver lite rosa och glitter i mitt liv, i vilken form det än må vara. Men jag konstaterade i alla fall till slut att min look nog inte var rätt forum för det begäret. Progress!

Goth n' roll

Igår var det dMz! John, Mattias och Klara kom hem till oss på förfest. Hade inte träffat John på flera veckor, han har fått mycket mörkare röst sen sist! Håret blev ju även det skitsnyggt, som synes på bilderna.

Jag, John, Klara och Mattias. Och så Twisp i bakgrunden :)

Me and my brother <3

Martin fotade mest så det blev inte så mycket bilder av honom, men här är en där
han ser ut att göra sin bästa Hamlet-imitation. Foto: Klara Norling.

Klara tog även den här fina bilden på mig.
Gästuppträdande av Martins ivriga hand.

Lakritstroll på väg till klubben.

Gustav kunde tyvärr inte vara med på dMz eftersom han varit på så mycket annat, och Edhlund var sjuk så kan kom inte heller. Annars så var det förvånansvärt mycket folk man känner där, inte bara stammisgänget utan folk som bara kommer förbi då och då. Extra roligt tycker jag det var att Markus kom, det var alldeles för länge sedan man träffade honom! Speciellt för denna afton var att arrangörerna, Det Svarta Staketet, sålde sina nya coola pins för 10 spänn styck. Vi köpte 12, så nu har ni en massa snygga knappar som vi kan ge bort till alla som vill ha. Det är ju viktigt att stödja klubben om man uppskattar det de gör!

Det var en riktigt bra kväll, vi dansade oss trötta till underbar musik, t.ex. Rosetta Stones Adrenaline och Still Waters Run Deep med The 69 Eyes, gjorde slut på vartenda öre av drinkbudgeten, och framåt ett-tiden drabbades Martin, John och jag av kollektiv kärlekspsykos och bara hängde i en egen liten Brotherhood of Awesomeness-klunga. Så vi stack till Max och beställde take away, och sen fick vi för oss att vi skulle åka taxi hem (vilket ledde till att jag tappade bort mitt kontokort i taxin). När vi kom hem satt vi i soffan och mulade burgare och sjöng Kent-låtar, rökte under fläkten och snackade om "superdjupa" saker, jag lyckades paja en prydnadssak och sen la vi oss och sov i en osorterad hög. En riktigt bra kväll helt enkelt.

Som en naturlig konsekvens har detta varit världens lökardag, en sån där man först sover halva dagen och sen sitter i mysbyxor och käkar ostbågar, samt tar hand om den mest uppenbara förödelsen (ringer Nordea och får kortet spärrat samt tar bort skärvor från golvet). Zero Punctuation och pizza är för övrigt en eminent kombination som jag starkt kan rekommendera!

Nya klubbar, lite vimmel och en gnutta gnäll

Alltså jag är så jävla dumsnål ibland. När kårobligatoriet avskaffades struntade jag i att betala kår- och nationsräkningen, tänkte att det är ju bara tråkigt på nationerna i alla fall och jag går aldrig dit, så varför inte lägga pengarna på något roligare? Självklart öppnar då ikväll en ny hårdrocksklubb, Släck och Höj!!!, på V-Dala nation. Förra terminens kårleg gick ut den 28 februari... ridå! Martin är och spelar Warhammer så nu sitter man här helt ensam och är gräsänka. (Haha, vadå bitter... jag?)

Äsch, vi var i alla fall ut i onsdags... det öppnade nämligen ännu en ny hårdrocksklubb, Rock Until Dawn, på Etage. Martin, Edhlund och jag drog dit. Det var lite för mycket ny musik, som jag inte har en aning om vad det var för något (men så var ju också stället fyllt av tonåringar i rutiga skogshuggarskjortor), men även någon enstaka Thunderstruck och Ace's High som föll mig mer i smaken. När livebandet (skogshuggarskjortor) börjat lira på övervåningen gick vi och anslöt oss till Jesper med polare, de körde karaoke på nedervåningen. Jag sjöng självklart inget, är i alla fall tillräckligt musikalisk för att själv inse att jag låter som ett av de mer pinsamma Idol-uttagningsoffren, men det var mysigt att titta på. Beundrar alla som törs prova, oavsett kvaliteten på slutprodukten.

Vi hamnade på vimmelbild igen

Hårdrock måste ha blivit väldigt trendigt att döma av det förbättrade klubbutbudet. När jag blev krogmyndig, och det är verkligen inte många år sedan ska tilläggas (bara många öl sedan), så fanns det nästan ingenstans man kunde gå som hårdrockare. Det var Fellini och sedermera William's, där samma Absolute Rock-skiva spelades om och om igen -  mig veterligen snurrar den fortfarande - som blev stamhak. Krom hade 25-årsgräns, nu är det 18. Man fick supa ute i det fria helt enkelt. Hur ska ungdomarna nu få frisk luft?

Dagens I-landsproblem nummer två är att mina snygga kläder som jag skulle ha på dMz imorgon fortfarande inte har kommit! Känns inte okej alltså. Men det ska bli väldigt kul att komma dit igen, med John den här gången! Han skulle panikfärga håret inför morgondagen, det är ett nytt projekt på gång som ska göra halva blått och halva svart, så han hade inte tid att myshänga ikväll. Det var alldeles för länge sedan vi sågs nu, han har ju varit på Gotland i flera veckor vilket nog i och för sig var en väldigt bra idé.

Nu ska jag gå och skriva lite annat. Har haft så sjukt mycket idéer de senaste dagarna, tankar som jag vill sätta på pränt innan de försvinner, skapa något av. Vill ändå tro att jag har kvar det där - talangen som jag så länge försummat till förmån för att ha roligt och tränga bort djupare tankar. Jag ska skriva, vänta på min älskade Martin och lyssna på Watchmen-soundtracket. Kör Hallelujah på repeat här. The minor fall, the major lift.... precis så som jag vill att livet ska vara, ett steg bakåt och två framåt istället för tvärtom.

It's Kind Of A Funny Story

Vi såg just den här filmen och den prickade så himla rätt. Martin är fan bäst på att välja filmer efter mitt humör trots att han aldrig sett dem förr, men så har han ju en nästan övernaturlig intuitiv förmåga också! Det är coolt med filmer som håller ett rätt långsamt tempo, men ändå aldrig blir tråkiga eftersom de lyckas behålla ens engagemang hela vägen igenom. It's Kind Of A Funny Story handlar om en tonårskilles livsomvälvande vecka på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning och hur han påverkas av människorna som han möter där. "Tål helt klart fler tittningar" lyder mitt omdöme.

High on monsters

Fattar inte att det ska vara så svårt att skriva i bloggen lite då och då...nåja, till mitt försvar så brukar jag mest skriva på kvällarna och jag har varit upptagen nästan varenda kväll på sistone. Var på Pipes of Scotland och ölade samt failade musikquiz tillsammans med Martin och Edhlund i onsdags, på fredagskvällen var Edhlund och Sebbe här och ölade (vi fick hem ett stort lass öl och vin från Tyskland i veckan) och igår kväll var det Goth och Blandat på Grottan i Stockholm. (Ja, jag inser att det inte förklarar torsdagen... då var jag bara lat.)

Har internetshoppat lite nya kläder också, för att det behövde jag... eller inte. Men de här plaggen har jag faktiskt velat ha jättejättelänge! Har inte fått hem dem än men hoppas på att de ska komma under veckan så att jag kan vara snygg på dMz på lördag. Det blev dessa:

Tormented Soul  top

Acid Attack skirt

Acid Attack mini skirt

Borde försöka få tag på biljetter till Iron Maiden och Big Four också... självklart sålde biljetterna även till det sistnämnda evenemanget slut snabbare än man hann säga "St. Anger", så det blir till att tråla andrahandsmarknaden än en gång. Det känns som att jag har lite dyra vanor nu ett tag... Har förutom de ovannämnda klädera även budat hem en pony, Baby Ribbons & Hearts, på Tradera.

Dessutom har jag snubblat över ytterligare en sorts färgad plast som jag blivit lite kär i och vill börja samla på mig. Aftonbladet kallar dockan för "Barbies onda kusin" och gnäller sig blå i synen över det gamla vanliga: den förmedlar "hetsande ideal" till unga tjejer och blablabla. Jovisst, det gör ju alla s.k. fashion dolls och det är ju upp till föräldrarna om man vill köpa känner jag. Ytterligare en jävla ickenyhet.

Hur som helst så anser jag att de här nya dockorna (tillverkade av Mattel som även ligger bakom bl.a. Barbie) är bra mycket intressantare och bättre än det mesta i genren. De bygger nämligen på klassiska gamla monster som Dracula, Frankenstein m.m. och tycks ha som grundkoncept att man ska acceptera varandras egenheter. Disclaimer: jag har inte sett den tecknade serien, som ju skapats enbart för att sälja leksaker och som man därför kanske ska vara lite skeptisk till (säger jag som okritiskt sväljer My Little Pony-serien från 80-talet... hahaha) men jag gillar det jag sett so far:

Monster High-dockor

Alltså jag bara måååste ha den gröna dockan, giller verkligen hennes stil:

Frankie Stein

Är även sugen (no pun intended!) på vampyrdockan, som påminner starkt om mig själv som tonåring (kläder i svart och rosa, äter inte kött, gillar att skriva m.m.... allt enligt den biografi som finns om varje karaktär på seriens webbplats).

Draculaura

Haha, gud vilken liten fjortisnörd jag är... så fort jag får syn på nåt som är barnsligt men lite darknezz så bara måste jag ha det. Kan inte låta bli att tycka det är lite coolt att det faktiskt är Mattel som ligger bakom, ett "riktigt" leksaksföretag... om jag bara sett de här dockorna i något annat sammanhang så hade jag utgått ifrån att de var nischade samlargrejor som t.ex. Bleeding Edge:

Nej, nu måste jag sluta, dags att samla lite energi inför morgondagen i form av några timmars nedsatt medvetande med tillhörande hallucinationer (sömn).

Och jumboplatsen i kvinnlig rösträtt går till...

Sitter och läser om kvinnlig rösträtt och förvånas över skillnaderna jag upptäcker. Okej, alla förstår ju att det är skillnad på hur man ser på kvinnors rättigheter i vår del av världen och i de delar där tioåringar "gifter sig" (säljs). Men att även grannländer kan vara så olika fascinerar. Det är nog ingen nyhet för de flesta att Sverige intar den pinsamma nordiska förlorarplatsen i grenen Kvinnlig rösträtt i nationella val. (Finland 1906, Norge 1913, Danmark 1915, Island 1915, Sverige 1921.)

Vad som däremot i alla fall förvånade mig mycket var Schweiz årtal. Grannländerna införde nämligen kvinnlig rösträtt på 1910-talet (Tyskland och Österrike) och 1940-talet (Frankrike och Italien). Schweiz bestämde sig för att ta det lite coolt, ingen brådska tyckte de.... 1971 infördes nationell rösträtt för kvinnor. Grattis Schweiz, ni var ett helt år före Bangladesh! Måste kännas bra. Denna rösträtt gällde dock bara i nationella val, varje schweizisk provins har egna lagar för vilka som får delta i deras kantonala val. I kantonen Appenzell-Innerrhoden fick kvinnor rösträtt först 1990. Om man tittar på den här bilden...

...så framstår 1990 naturligtvis som men evighet sedan. Men sedan när man gapflabbat färdigt så inser man att det är det inte alls. Schweiz: skämmes tammefan! 

Medan jag skrev det här inlägget insåg jag plötsligt att den är internationella kvinnodagen. Jag hade seriöst glömt bort det, dagens ämne var en slump eller verket av subliminal påverkan. Antingen det eller så tycker jag bara att det här är en sån sak som är intressant och viktig. Alla årets i snitt 365,25 dagar. (Kände en liten stund att jag ville ta bort texten igen då jag kom på det - hallå, orka jippodagar, tycker du nåt är viktigt så uppmärksamma det jämt! - men tyckte att det blev ju ganska bra ändå så det får vara kvar.) 

Idag har jag faktiskt brytt mig mer om att det är fettisdagen, moffade en riktigt gräddig semla så fort jag kunde när det blev ett break i det hektiska praktikschemat, det har varit en riktigt slitig dag. Igår däremot... roligaste skoldagen på länge! Mottagningen vi besökte hade en hel inredd "låtsaslägenhet" på två rum och kök där inne, fullproppad med en massa coola hjälpmedel. Jag vill ha (och skulle förmodligen dra nytta av) en hel massa av dem för eget bruk: en grej som piper ilsket när man suttit typ en halvtimme i duschen och sovit, en snygg korg vid dörren där man lägger allt viktigt man ska ha med sig ut, eller varför inte en sån enkel sak som tydliga doseringsmått. Vem vet hur många av mina kökskatastrofer som skulle kunna avvärjas? 

Till sist, ytterligare en pärla från 1990... vilka saftiga prislappar för tidsperioden! "OUR APPLES DO NOT COST THEIR WEIGHT IN GOLD." Oooookej....

Ömsom vin och ömsom vatten

"Den som vandrar utan lykta genom natten

finner ofta sitt beslut som fatalt

Kan det vara ömsom vin och ömsom vatten?

Är du säker på den väg som du valt?"

(Ur Lebensgefahr med bästaste Raubtier - dagens låt.)

Det känns som att jag inte har någon permanens alls nu, bara hoppar från olika känslolägen och idéer ännu snabbare än jag brukar göra och varken jag själv eller omgivningen hänger med. Det blir svårt både för mig själv och andra att ta mig på allvar då, det blir liksom bara: "Jaaa... du kanske ska ta och sova på den saken?" Var och hälsade på mina föräldrar idag. Regredierade till tonåring eftersom jag inte orkade höra samma saker som jag redan försökt intala mig själv i flera år, undertrycka mig med, förställa mig med. Vanställa mig med. Det slutade med att jag kände mig som rocker-killen i den här bilden:

Längtar redan efter nästa helg eftersom jag lyckats utföra så ypperligt lite av värde under denna. Dessutom ska vi på Goth & Blandat på Grottan då och det är precis en sån sak jag behöver nu. En annan ljuspunkt är att biljetterna till Megadeths (ja, och de där andra tre banden... whatever) spelning på Ullevi släpps imorgon. Surt bara att jag inte kommer kunna sitta vid datorn och hugga klockan nio på morgonen, kommer befinna mig på praktikens field trip i Stockholm då... Det vore så skönt om man kunde få tag på de här biljetterna i första hand - blir tillräckligt jobbigt att få tag på en Iron Maiden-biljett på den hutlösa andrahandsmarknaden - men har svårt att beräkna hur snabbt de kommer att sälja slut. Kan tänka mig att många är taggade nu efter det inställda besöket i mars. Samt då att folk blir hysteriska så fort "Metallica" och "Sverige" nämns i ett gemensamt sammanhang.

Burlesque

Idag har Martin och jag varit tillsammans i 10 månader! Vi firade genom att gå på bio och titta på den här filmen. Nog trodde jag att den skulle vara bra, med tanke på burlesque-temat och ja, hallå, Cher är med i den! Men hade faktiskt inte fattat att den skulle vara riktigt SÅ bra. Det var två timmars ren underhållning, ren pepp, ren medkänsla för varenda karaktär på duken. Precis vartenda plagg i hela filmen är naturligtvis "drömma och dregla"-material, så jag skulle inte klaga på det visuella direkt. Inkluderat i paketet är även en cover av Marilyn Mansons The Beautiful People, bara för att ytterligare poängtera stjärnglansen. Är fortfarande riktigt glad och uppskruvad, sitter här och lyssnar på You Haven't Seen The Last Of Me med världens coolaste diva. Burlesque har gått direkt in på min lista över feelgood-filmer, och det är en kort och exklusiv lista ska jag säga!

Borderline borderline: 80-talistsyndromet?

Det var en sån dag idag.

Läser i Johns blogg och känner igen mig mycket i det han skriver angående "psykisk hypokondri" och självdiagnosticering, hur man ständigt leter efter nya förklaringar till all ångest. Det såg vi ju prov på här i min egen blogg för inte alls så länge sedan. Men nu har jag läst Rocky och problemet är ju tydligen bara att vi är 80-talister, haha. Nej, skämt åsido så ligger det antagligen någonting i det. Jag upplever att min generation antingen är mer sjuka än föregående generationer, mer öppna med det eller både och. Sen är väl just internet en bidragande faktor också, gömd bakom min skärm kan jag uttrycka saker som kanske inte kommit ut genom munnen i första taget. Det är som att det blir mindre verkligt då, och när den riktiga verkligheten är jobbig så är ju det skönt.

Det känns som att jag inte gör annat än tvivlar och ifrågasätter mig själv och mina val nu ett tag. Oavsett vad jag sysslar med så är tankarna inte där, de mal vidare på samma spår, går på tomgång i en uppförsbacke som är för brant, jag kommer aldrig uppför krönet så att jag kan rulla behagligt nedför slänten. (Ursäkta den hejdlöst ostiga metaforen, men den beskriver allt så bra). Vet inte vad jag skulle göra utan Martin, han är guld och strukturerar upp saker och ting för mig, hjälper mig att se vägar vidare och rycker upp mig då och då ur det depressiva träsket.

Problemet med mig, som säkert inte är unikt, är att jag som tonåring trodde att jag visste allt, det var bara att tuta och köra, jag hade koll och följde en spikrak bana. Nu på senare tid har jag upptäckt att jag faktiskt inte vet ett skit och det skrämmer mig. Valen jag gjorde som tonåring har fått diktera var jag står idag, och hur ska jag med detta i backspegeln fatta beslut som gör mitt 40-åriga jag nöjt!? "Men vafan, tagga ner!" vill jag bara skrika till mig själv. Men det här med att ta dagen som den kommer har aldrig varit min starka sida. Jag ältar sönder allting istället, undviker att göra förändringar av rädsla för att jag ska ångra mig, och när förändringen till slut måste till blir den onödigt brutal. Är verkligen så jävla trött på mig själv och mitt sätt att tänka just nu.