Melankoli

Det har varit en låg dag idag. Både Martin och jag har varit sjuka sedan i söndags kväll, så jag är stressad över skolarbetet jag missat och irriterad över pengarna jag förlorat (skulle ha jobbat i måndags och även imorgon, men det kan man ju glömma, jag är fortfarande för risig). Dagen började med att jag vaknade ur mardrömmar, där den minst upprörande grejen var att jag råkade sätta eld på hela huset. Samlade kraft hela dagen för att släpa mig till Centralen ett par minuters gångväg bort och köpa take away-sushi, var helt slut efteråt. Nu på kvällen tittade vi på Bridge to Terabithia, en film som kan pressa en tår eller två ur vem som helst (och många ur mig).

Tänker på Ludde också, idag har det gått sju år sedan han dog i mina armar. Han har varit död längre än han levde nu, ändå kan jag fortfarande så tydligt minnas hans vikt när man höll i honom, för min inre syn se honom springa mot mig och höra honom kuttra högt av förtjusning och tillgivenhet. Ludde -  mitt livs första stora kärlek. Det händer än idag att hans minne framkallar tårar i mina ögon, men på varje tår går det hundra leenden. Älskar dig för alltid Pludden! <3

Ludde, 14/5 1997 - 19/1 2004