Fyllde 22 år igår. Det känns lite speciellt faktiskt, har varit extra förtjust i talet 22 ända sedan jag läste Ett ufo gör entré för första gången, tror jag var 13 eller 14. Själva födelsedagen blev dock ett enda långt pluggmarathon från det att jag steg upp tills dess att Martin kom hem från jobbet med take away-sushi och glass som födelsedagsmiddag! Jag åt sushi för första gången nu på nyårsdagen, och detta var tredje gången. Det är min nya obsession. Lite konstigt att jag inte ätit det tidigare kan man tycka, men jag hade inte hajat riktigt att så mycket av sushi är vegetariskt. Trodde att det bara var rå fisk, men det är ju ris och smaskig avocado! Mycket mums. Det var en lite tung dag som sagt men kvällsmyset och alla gratulationer som strömmade in under dagen gjorde att den ändå blev lyckad.
Idag blev det så tenta i Neuropsykologi I, en kurs jag släpat efter med i ca. ett år, på morgonen. Jag är inte riktigt säker på hur det gick, skulle inte direkt satsa några pengar på att jag blir godkänd den här gången heller. Time will tell. Dagen fortsatte med föreläsningar till 16.30, Sofia fick armbåga mig lite då och då när jag var nära att börja snarka. Själv är hon ju en sådan uppmärksam elev ;) Efter plugget gick jag ner för att träffa Martin på stan. Eftersom själva 22-årsdagen blev "all work and no play" så har Martin nämligen planerat en hel födelsedagsvecka för mig istället! Ikväll var det middag på Golden China som gällde. Kan varmt rekommendera det stället, mycket god buffé med fler vegetariska rätter än de flesta andra av stans kinarestauranger. Dessutom mycket vänlig och hjälpsam personal.
I övrigt är jag glad idag för min nya mobil som jag fick i present av Martins föräldrar. Min förra la av i somras och snål som jag är köpte jag inte en ny utan lånade Martins gamla från uppskattningsvis artonhundra kallt. Nu är inte jag nån snobb, det viktigaste är ju att den går att ringa med... problemet var väl bara att denna antika pjäs var lite selektiv med när den kände för att ringa och skicka sms, en oförutsägbarhet som gjorde livet lite mer spännande och en hel del mer frustrerande. (Den hade dessutom en förmåga att låta som ett helt helvete under vissa samtal, vilket för en gångs skull inte var Tele2:s fel för när man använde en annan telefon blev det tyst.) Nu har jag istället en snygg och praktisk liten lila vikmobil som matchar de lila kängorna jag fick i julklapp av Martin. Äntligen kan jag ta foton med mobilen igen! Släng på en stor och tydlig knappsats också och jag är kär <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar