ADD/ADHD-PI?

Det här kommer att bli långt.

"Vad är det för fel på dig?" Den frågan har jag hört många gånger i mitt liv och även ställt mig själv många gånger. Utreddes av BUP i tonåren och fick i samband med utredningen (som gällde något annat) även fylla i ett självskattningsformulär för ADHD. "Karins självskattning ger 75 poäng totalt. Total poäng över 60 talar för att ADHD problematik är mycket trolig. Skattningen visar att Karin upplever mest problem när det gäller att organisera, prioritera och komma igång med arbete." Eftersom jag sedan fick höga poäng på delen Arbetsminne i IQ-testet bestämde man att det inte var värt att utreda vidare. "I testresultatet finns inget i övrigt som motsvarar Karins upplevelse av att ha svårigheter med uppmärksamhet och koncentration." 

Jag påtalade alltså mina uppmärksamhetsproblem redan då! "...men man bör beakta att uppmärksamhetsförmågan i testningen mäts under lugna och mycket strukturerade förhållanden. I det vardagliga livet är kraven betydligt större på förmåga till fokusering och prioritering av vad som är relevant information." Jo, så kan man ju lugnt säga att det är. Dessutom har de ju själva skrivit att mina problem handlar om att "komma igång, organisera och prioritera arbete eller uppgifter när det gäller sådant som hon inte är mycket motiverad till" Jag vet inte om de insåg det, men det fanns inget som var så motiverande för mig när jag var tonåring som att få omgivningens odelade beundran för mitt intellekt. (Jag hade ju inget liv på den tiden.) Jobbade röven av mig med det där IQ-testet. Självklart tyckte jag att det var roligt, det var ju precis sådana saker som jag kunde glänsa i. Trots detta minns jag att jag "drev iväg" vid några tillfällen men kunde väl kompensera för det antar jag.

Hur som helst, ingen ADHD-utredning. De frågade mig om jag trodde att jag hade ADHD och jag sa nej, jag var ju inte hyperaktiv och det visste jag att man "skulle" vara. Att det finns tre varianter, en med hyperaktivitet och impulsivitet som huvudproblematik, en med uppmärksamhet och koncentration som huvudproblematik och en kombinerad variant, var förstås inget jag visste då, det fick jag lära mig på universitetet så sent som för ett par månader sedan. Den med uppmärksamhetsstörning som främsta kännetecken kallas ADD eller ADHD-PI (predominantly inattentive). Jag hajade till och tänkte "men det här kanske...?" Nu i veckan fick jag tag på ett infoblad om ADHD hos flickor och det hällde bensin på den lilla pyrande misstanken. Surfade vidare och det var som att hitta hem, en aha-upplevelse liksom.

Vid ADHD-PI är det inte alls säkert att man är överaktiv, tvärtom kan man snarare vara... ja, jag tror nog att många som känner mig skulle beskriva mig som lite flegmatisk. Eller slö, på ren svenska. Jag har kallats lat hundra och åter hundra gånger. Morsan grät av frustration när jag skulle städa mitt rum som liten. När hon kom tillbaka för att kolla satt jag antingen kvar och bara stirrade ut i luften, eller så hade jag blivit distraherad och börjat pyssla med något annat. Nuförtiden klarar jag i och för sig av att städa på eget initiativ, efter en lååååång startsträcka,  men då måste jag städa rubbet, göra allting spotless. Kan inte välja vad som är viktigt och inte. Fixar lite i vardagsrummet, hittar en askkopp som ska vara i köket, går dit med den... och börjar torka av diskbänken. Måste påminna mig själv om att det var vardagsrummet som gällde. Det behöver väl kanske inte tilläggas att jag ägnar mycket tid åt att städa.

Jag kan över huvud taget inte göra saker om det inte är tidspress, har nog aldrig varit ute i god tid i hela mitt liv. Betalar räkningar sista dagen, pluggar till tentan sista kvällen. Min högstadielärare drev med mig och mitt ständiga"det är lugnt, jag gör det natten före" som jag upprepade vid alla påtryckningar om att få ändan ur vagnen. Har försökt göra "träningsprogram" och ha "framförhållning", men jag tror min kära sambo kan intyga hur bra jag klarar av att hålla dessa. Skaffar en kalender varje år men använder den bara under januari, sedan klarar jag inte att hålla den uppdaterad. Glömmer ändå att titta i fanskapet. Också detta är typiskt för ADHD-PI - "behov av rutiner och struktur men svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker". Är även så lättdistraherad att det var stört omöjligt för mig att lära mig köra bil. Såg ju skyltarna men kopplade liksom inte. Hade för vana att köra mot enkelriktat och backa in i saker. Körläraren skällde och jag kände mig som den största idioten i världshistorien.

Allt känns så bekant, har så hög igenkänningsfaktor: Pratar mycket och avbryter andra, häftiga humörsvängingar och ångestperioder som inte verkar hänga samman med yttre händelser, motorisk klumpighet (går in i saker, välter, spiller, tappar), rastlös inombords trots att det inte manifesteras utåt, kräver ständig stimulans från yttervärlden för att inte falla in i min egen lilla värld. Jag somnar på föreläsningar nästan varje dag, kämpar verkligen för att hålla mig vaken för det ser ju för jävla illa ut och jag måste ju lära mig på nåt sätt! Det spelar ingen roll hur intressant det är eller hur bra jag sovit. Att jag tagit mig så här långt har jag förmodligen endast högt intellekt och andras hjälpsamhet och välvilja (you know who you are!) att tacka för. Och jag är, för att tala klarspråk, jävligt trött på detta.

"Är det örona eller förståndet det är fel på?" undrade min morsa en gång när jag var mycket liten och hon mycket frustrerad. "Förståndet" svarade jag. (Öron visste jag ju vad det var och dem var det inte fel på, så det måste vara detta okända Förståndet.) Nu börjar jag misstänka att det är varken eller...