Europe stämmer världens sämsta coverband

Lol, svenskbladet.se har gjort en "artikel" om Europe. Den är rolig så jag är till och med beredd att ha överseende med att det står forna hårdrocksgruppen:

"De pengar som pudelrockarna Europe tjänade under det glada 80-talet har tagit slut. Istället för comeback väljer bandet med Joey Tempest i täten den enkla vägen tillbaka till välstånd: de stämmer ett pojkband från Edsbyn.

- Vi känner oss kränkta, säger Joey Tempest, frontfigur i den forna hårdrocksgruppen Europe. De har skändat vår största hit, slagit sönder vårt varumärke och de pissar oss i …

Joey tystnar när hans advokat lägger en hand på hans axel. Den kostymprydde mannen lutar sin närmre och viskar i sin skinnklädde klients öra. Joey nickar utan att släppa oss med blicken och när advokaten har sagt sitt börjar han om:

- Vi känner oss kränkta, säger han och sneglar mot advokaten som ger sitt tysta bifall. Det får räcka så.

Coverbandet bakom den påstådda kränkningen heter ”Black Tippex”. Gruppen består av fem högstadieelever från Edsbyn som klär sig i svart och älskar hårdrock.

Mats-Ola Jönsson – Sång. Mats-Ola (lilltuppen även kallad) är gruppens ”lead singer” tillika ”bad guy”. Efter att på senare tid stärkt sin fysik med stavgång (tillsammans med mamma) klarar han att utnyttja hela scenens yta även på de lite större spelningarna. Förutom att han kan meka med mopeder har Mats-Ola högt betyg i hemkunskap och geografi.

Linus ”Limpan” Gyllmo – Keybord. Limpan var alltid sämst i klassen på musiklektionerna men så tog han ett beslut. Har sedan dess visat att man kan nå hur långt som helst bara man vill. Spelar på en Korg Poly-800 II som han fick ärva av storebror. Två av tangenterna har lossnat så det brukar gå åt mycket tejp när de repar. Är den i bandet med störst ”put” bakom gylfen, något hans själv försöker dölja under spelningarna.

Tristan & Christian Vedmark – Solo- resp. kompgitarr. Tvillingarna som redan innan gruppen bildandes började att slåss för att ingen av dem ville vara bandets basist. Slagsmålet hann dock brytas upp av pojkarnas föräldrar innan det var avgjort och då togs även beslutet att det inte behövdes någon basist i Black Tippex.

Ingo Ädelpuck – Trummor. Ingo är självlärd och betraktas med sina 19 år (varav fyra år bakom ett trumset) som gängets ”ålderman”. Han snusar ”Röda Lacket” och kan stoltsera med egen lägenhet i city och en samling signerade plektrum. Går alltid i träskor.

- Vi är öppna för en förlikning, meddelar Göran Stollerud, hårdrocksprofessor samt Black Tippex nyblivne advokat och största fan. Grabbarna lovar att aldrig spela ”The Final Countdown” igen, men i gengäld kräver de att Europe aldrig igen får kalla Black Tippex för ”världens sämsta coverband.”

- I annat fall kommer jag lämna in en motstämning för förtal och ärekränkning. 

I skrivande stund är det fortfarande oklart hur Europe ställer sig till Black Tippex krav."

Jag tycker nog att vem som helst har rätt att kalla Black Tippex (även om det knappast är så de heter, men jag diggar det helt klart) för världens sämsta coverband. Så här låter de: 

ADD/ADHD-PI?

Det här kommer att bli långt.

"Vad är det för fel på dig?" Den frågan har jag hört många gånger i mitt liv och även ställt mig själv många gånger. Utreddes av BUP i tonåren och fick i samband med utredningen (som gällde något annat) även fylla i ett självskattningsformulär för ADHD. "Karins självskattning ger 75 poäng totalt. Total poäng över 60 talar för att ADHD problematik är mycket trolig. Skattningen visar att Karin upplever mest problem när det gäller att organisera, prioritera och komma igång med arbete." Eftersom jag sedan fick höga poäng på delen Arbetsminne i IQ-testet bestämde man att det inte var värt att utreda vidare. "I testresultatet finns inget i övrigt som motsvarar Karins upplevelse av att ha svårigheter med uppmärksamhet och koncentration." 

Jag påtalade alltså mina uppmärksamhetsproblem redan då! "...men man bör beakta att uppmärksamhetsförmågan i testningen mäts under lugna och mycket strukturerade förhållanden. I det vardagliga livet är kraven betydligt större på förmåga till fokusering och prioritering av vad som är relevant information." Jo, så kan man ju lugnt säga att det är. Dessutom har de ju själva skrivit att mina problem handlar om att "komma igång, organisera och prioritera arbete eller uppgifter när det gäller sådant som hon inte är mycket motiverad till" Jag vet inte om de insåg det, men det fanns inget som var så motiverande för mig när jag var tonåring som att få omgivningens odelade beundran för mitt intellekt. (Jag hade ju inget liv på den tiden.) Jobbade röven av mig med det där IQ-testet. Självklart tyckte jag att det var roligt, det var ju precis sådana saker som jag kunde glänsa i. Trots detta minns jag att jag "drev iväg" vid några tillfällen men kunde väl kompensera för det antar jag.

Hur som helst, ingen ADHD-utredning. De frågade mig om jag trodde att jag hade ADHD och jag sa nej, jag var ju inte hyperaktiv och det visste jag att man "skulle" vara. Att det finns tre varianter, en med hyperaktivitet och impulsivitet som huvudproblematik, en med uppmärksamhet och koncentration som huvudproblematik och en kombinerad variant, var förstås inget jag visste då, det fick jag lära mig på universitetet så sent som för ett par månader sedan. Den med uppmärksamhetsstörning som främsta kännetecken kallas ADD eller ADHD-PI (predominantly inattentive). Jag hajade till och tänkte "men det här kanske...?" Nu i veckan fick jag tag på ett infoblad om ADHD hos flickor och det hällde bensin på den lilla pyrande misstanken. Surfade vidare och det var som att hitta hem, en aha-upplevelse liksom.

Vid ADHD-PI är det inte alls säkert att man är överaktiv, tvärtom kan man snarare vara... ja, jag tror nog att många som känner mig skulle beskriva mig som lite flegmatisk. Eller slö, på ren svenska. Jag har kallats lat hundra och åter hundra gånger. Morsan grät av frustration när jag skulle städa mitt rum som liten. När hon kom tillbaka för att kolla satt jag antingen kvar och bara stirrade ut i luften, eller så hade jag blivit distraherad och börjat pyssla med något annat. Nuförtiden klarar jag i och för sig av att städa på eget initiativ, efter en lååååång startsträcka,  men då måste jag städa rubbet, göra allting spotless. Kan inte välja vad som är viktigt och inte. Fixar lite i vardagsrummet, hittar en askkopp som ska vara i köket, går dit med den... och börjar torka av diskbänken. Måste påminna mig själv om att det var vardagsrummet som gällde. Det behöver väl kanske inte tilläggas att jag ägnar mycket tid åt att städa.

Jag kan över huvud taget inte göra saker om det inte är tidspress, har nog aldrig varit ute i god tid i hela mitt liv. Betalar räkningar sista dagen, pluggar till tentan sista kvällen. Min högstadielärare drev med mig och mitt ständiga"det är lugnt, jag gör det natten före" som jag upprepade vid alla påtryckningar om att få ändan ur vagnen. Har försökt göra "träningsprogram" och ha "framförhållning", men jag tror min kära sambo kan intyga hur bra jag klarar av att hålla dessa. Skaffar en kalender varje år men använder den bara under januari, sedan klarar jag inte att hålla den uppdaterad. Glömmer ändå att titta i fanskapet. Också detta är typiskt för ADHD-PI - "behov av rutiner och struktur men svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker". Är även så lättdistraherad att det var stört omöjligt för mig att lära mig köra bil. Såg ju skyltarna men kopplade liksom inte. Hade för vana att köra mot enkelriktat och backa in i saker. Körläraren skällde och jag kände mig som den största idioten i världshistorien.

Allt känns så bekant, har så hög igenkänningsfaktor: Pratar mycket och avbryter andra, häftiga humörsvängingar och ångestperioder som inte verkar hänga samman med yttre händelser, motorisk klumpighet (går in i saker, välter, spiller, tappar), rastlös inombords trots att det inte manifesteras utåt, kräver ständig stimulans från yttervärlden för att inte falla in i min egen lilla värld. Jag somnar på föreläsningar nästan varje dag, kämpar verkligen för att hålla mig vaken för det ser ju för jävla illa ut och jag måste ju lära mig på nåt sätt! Det spelar ingen roll hur intressant det är eller hur bra jag sovit. Att jag tagit mig så här långt har jag förmodligen endast högt intellekt och andras hjälpsamhet och välvilja (you know who you are!) att tacka för. Och jag är, för att tala klarspråk, jävligt trött på detta.

"Är det örona eller förståndet det är fel på?" undrade min morsa en gång när jag var mycket liten och hon mycket frustrerad. "Förståndet" svarade jag. (Öron visste jag ju vad det var och dem var det inte fel på, så det måste vara detta okända Förståndet.) Nu börjar jag misstänka att det är varken eller...

Lakritstrollens månatliga partaj

I lördags var det dMz igen. Jag fick förstås bara till några enstaka kassa foton med mobilen som vanligt, men som tur var så var uppsalavimmel.se där och fotade:

Jag, Mattias och Martin leker "försöka att inte se snorpackad ut"-leken.
Det gick sådääär alltså...

Finaste Martin i förgrunden <3 Självklart blundade jag just då *doh*

Cool bild på Mattias :)

Gustav och Stina. Godwins lite mer okända lag dikterar att ju fullare Gustav blir,
desto närmre 1 blir sannolikheten att han gör denna pose.

Henrik snoozar lite mot Stinas axel :P

Kvällen började med att Gustav kom hem till oss. Han ville ha hjälp att få slut på en flaska Minttu och vi stod förstås beredvilligt till tjänst, haha. Runt niotiden stack vi till klubben. Det var några stycken som saknades denna afton, men Micke hade i alla fall kommit ända från Stockholm igen. Han var dock tvungen att sticka så tidigt att han inte kom med på bild. Sen blev det som vanligt, vi hoppade runt till tysk hårdsynth men även lite The 69 Eyes igen - en av DJ:sen gillar också dem och spelar dem gärna "så länge ni två övertalar tillräckligt mycket folk att dansa till det".

Vi stannade ända till stängning och sen var det ganska skönt att halta iväg (efter en helkväll i mina "porrstövlar" känns det jätteskumt att ha plana skor) och mula pommes på Max. Efter att killarna tagit isstatyn på Stora Torget på tuttarna (fick tyvärr ingen bra bild) drog vi hem och lyssnade på ett lesbiskt podradioprogram tills vi somnade. En helt okej utekväll med Gurra G och Gothargänget! Det gick faktiskt oväntat bra att ta sig upp och iväg till rollspelet dagen därpå. Vi trodde att vi skulle hinna spela klart denna kampanj, som pågått i över ett år nu, men sen drog det ut på tiden så vi avbröt. Nästa tisdag väntar den spännande upplösningen... *dramatisk musik i bakgrunden*

Wasting some life

Har slösat bort lite av mitt liv den här veckan...
får väl trösta mig med att jag slösar ganska sällan :P

Idag skrevs John ut från psyket och jag stack dit för att hjälpa honom packa ihop och komma iväg. Han åkte iväg till Gotland direkt och jag vet inte när han kommer tillbaka, men jag hoppas att han får vila upp sig och att han ska börja må bättre snart. Han kommer att saknas av många på dMz imorgon!

Annat som hänt de senaste dagarna: Jag har budat hem en Lemon Treats på Tradera som enligt uppgift ska vara i riktigt bra skick också, väntar med spänning på en avi. (Hellre det än att brevbäraren försöker trycka in paketet med en värdefull pony i genom brevinkastet, men misslyckas och bara lämnar det där, utstickandes. Ungefär lika intelligent som när man bodde på landet och de knökade i så stora paket i postlådan att locket inte gick igen. Funkar skitbra hörni... tills det blir regn!)

Har även varit mycket huslig, lagat mat och tvättat för hand och stuckit till ÖB och bunkrat Klorin. De flesta matbutiker verkar ha slutat sälja det p.g.a. att det skulle vara miljöfarligt, vilket min farsa, som jobbat i några decennier med vattenanalys, säger är bullshit (eller han kanske inte uttrycker sig precis så, men det är andemeningen). Orkade bara bära tre liter, skulle ju ha annat också, men hade gärna fått med mig mer. Det är ju världens bästa rengöringsmedel och luktar dessutom simbassäng. I <3 Klorin!

Veckans fail: Vi lyssnade på ljudinspelningar av människor med röstproblem i plugget. Exemplet som illustrerade stämbandsknutor lät precis som jag. Blev så jävla störd av det att jag inte kunde koncentrera mig på något annat, och när jag påpekade att "sådär låter ju jag på inspelning" stämde flera andra in: "Jo jag tyckte att det lät precis som du, men visste inte om det var så schysst att påpeka..." Hade begynnande knutor i våras, det kanske vore på sin plats med en koll igen snart innan jag går ut på min röstpraktik som går ut på att lära andra att prata på ett ergonomiskt sätt. Facepalm.

The two paths - Spara & Slösa för tonårspubliken

Jag var tvungen att lägga upp den här bilden - den är så härligt svartvit, både i bokstavlig och metaforisk mening. Får lite samma vibbar som av Spara och Slösa i Lyckoslanten. Som barn var jag ju ändå en typisk "duktig flicka" och till och med jag tyckte att Spara var en riktig jävla skitunge, överlägsen och moraliserande. Det ser inte bra ut för mig om man får tro den här tabellen alltså... men nu vet jag i alla fall vad som väntar!

The Mist of Avalon

Jag och Martin <3

(Samtliga bilder i detta inlägg är snodda av Mattias, eftersom jag alltid glömmer att ta egna foton.)

Igår vad det fullt upp. På dagen var vi ut till min mormor och morfar och firade morfars 80-årsdag. På kvällen blev det först förkrök hemma hos oss med Edhlund och Mattias. Jag hittade en flera år gammal flaska Grenadin som jag blandade med Barcardi Limón, hade helt glömt bort vad sött det är! Trodde det skulle bli en bra grogg men det blev mest ett tuttifrutti-smakande sockerslisk som avnjöts ur vinglas. Det är därför jag är så söt på bilden, höhö. (Notera 69 Eyes-tröjan, ny favorit!)

Mattias framför mitt ponnyskåp :)

Framåt halv nio-tiden drog vi oss iväg till Katalin där det bjöds på ett förstklassigt uppträdande av The Mist of Avalon. Vi stod längst fram och killarna lyckades få tag i diverse plektrum, trumpinnar och annat som kom farande. En av gitarristernas lista med låtar och tonarter råkade även denna försvinna från scenkanten på något mystiskt sätt... Efteråt sprang vi runt efter bandmedlemmarna och lyckades få såväl låtlista som skivor signerade. Impulsköpte ett bandlinne också. Haha, det här med att minska ner på innehållet i garderoben är inte mitt mest framgångsrika projekt någonsin känner jag... Fredrik och hans flickvän var där också, så jag fick tillfälle att hälsa. Det känns bra. På det hela taget en väldigt rolig och lyckad kväll, som avslutades med nedvarvning hemma hos oss, d.v.s. röka, flumma och lyssna på Alice Cooper.

Till slut, lite bandbilder:

Men va faaan Megadeth!

Idag är jag sur över två saker.

1: Megadeth och Slayer har ställt in sin gemensamma spelning i Sverige den 19 mars. Ja, jag vet att det hände för typ en vecka sen, men jag fick reda på det först igår. VARFÖR har de då ställt in konserten? Jo, för det blev utsålt så snabbt i Oslo att de "måste" köra två kvällar i rad där, spela roll att det är en massa folk som vill se dem i Stockholm..! Båda banden lovar att ändå komma till Sverige inom en snar framtid, så jag hoppas verkligen att de är bokade på någon av sommarens festivaler (Sonisphere?). Men alltså, man ställer väl inte in på en plats dit man redan lovat komma, bara för att ge en extraspelning på annat håll? Skitdåligt, Megadeth och Slayer. Inte okej. Masa er tillbaka hit och ge oss vad ni lovat!

2: Läser på aftonbladet.se om en liten sexårig kille som blir mobbad av sina dagiskompisar (och jag använder här "kompisar" i ordets lösaste bemärkelse) för att han gillar rosa kläder och nagellack. Nu har någon av de andra ungarna huggit honom i nacken med en matkniv. Personalen gör inget trots att föräldrarna påtalat mobbingen under lång tid. Nu är förskolan anmäld till Skolinspektionen, men de skyller ifrån sig med att "man får vara beredd på att bli mobbad om man har rosa på sig". Men snälla, såna människor borde ju inte få ha med barn att göra, nånsin! Slår vad om att de är frikyrkliga småstadsidioter med 1800-talets moraliska värderingar, och att de helt enkelt själva ogillar den stackars lilla killen. Känner tyvärr igen en del attityder i den här historien från min egen barndom, vuxna människor som tycker att ett barn får skylla sig själv för att det blir trakasserat. Hata. 

My circuit's dead, there's something wrong

Alltså bara som en upplysning så är det inte mitt fel att jag inte skrivit på så länge! Modemet har bestämt sig för att testa min tålamodströskel (låg!) genom att jävlas konstant i cirka en vecka. Martin måste ägna ungefär en timme åt att rycka i sladdar och göra omstarter för varje kvarts internettid, och då är det svårt att sitta i lugn och ro och formulera blogginlägg. Dessutom har han varit superduktig och jobbat övertid varenda kväll nu ett tag, och utan min IT-support är jag förstås chanslös när det kommer till allt utom det allra enklaste. Så nu sitter jag på BMC och använder nätverket där, det får bli ett eftermiddagsinlägg idag. Så what's new? Vi var på födelsedagsfest hos Gustav i lördags, en traditionsenligt urspårad tillställning. Den nyblivna 24-åringen hade för dagen skägg då han cosplayat som snubben i Half Life, det såg roligt ut. När vi märkte att det fanns bokstavskex kom Martin, Chrille, Jesper och jag igång att skapa "moden konst" genom att skriva obscena och bisarra ord och fraser med dem. Jag tänker att dessa nog inte ska återges här, det kan ju trots allt hända att någon av oss har lite värdighet kvar i allmänhetens ögon... även om jag starkt tvivlar på det! Den i särklass snällaste saken vi skrev - alla andra bokstäver var slut :P "Söta lodis-Gustav" :P Gustav fick ett uppblåsbart får i present av Martin och mig, vi tänkte att ett eget får borde man väl uppskatta om man bor ute på vischan sådär, "for those lonely nights", haha. Fåret var mycket uppskattat, åtminstone av övriga festdeltagare - stackaren blev ganska skändad av nästan samtliga ca. 15 deltagare på festen. Det fanns Baileys och Minttu, så självklart var jag tvungen att dra några glas (hade tänkt vara sympatinykter med Martin som skulle köra). Det är nog en förutsättning att inte vara helt nykter för att man inlevelsefullt ska hänga med i ett långt och ingående samtal om olika plågsamma sätt att skada kulorna på :P Får + Jägermeister = win. Jesper har fått det här med "Playboy-bunny" om bakfoten... Det var alltså helgens tilldragelse, dagen efter festen gjorde vi en "Östhammars kommun runt" och snyltade på våra föräldrars energi och matlagningskonst. I måndags började min habiliteringspraktik, det är spännande men tröttande. I måndags kväll somnade jag klockan elva, kan inte minnas när jag senast somnade före midnatt! Nu har jag ju turen att få vara på regionhabiliteringen i Uppsala under den här praktikperioden, så det är bara att gå hem på kvällen. T.ex. så var det hur mysigt som helst att göra dyslexipraktiken på Falu lasarett, men tågresan tog två timmar enkel resa och man var tvungen att sova över två nätter/vecka i en liten gruvarbetarstuga där badrummet luktade som om något dött där... Sen har det kommit lite roligt i posten också. Till att börja med har jag fått hem Merriweather och Love Melody, så fina! Merriweather är en favorit precis som jag fattade att hon skulle bli. Vi har även fått hem en beställning från X-tra-X, det var främst Martin som beställde en massa 69 Eyes-merchandise, men det slank med en T-shirt till mig också. (Fick begränsa mig och försöka komma ihåg att jag egentligen har mer kläder än jag har plats för, allt var ju så snyggt! Det kom en katalog med beställningen som jag kommer sitta och dregla i framöver.) Min nya T-shirt har också den 69 Eyes-motiv, läckra färger och underbart vulgärt motiv, ska ta ett foto. Nu vet jag definitivt vad jag ska ha på mig när The Mist of Avalon spelar på Katalin i helgen!

Bekymmer och glädjeämnen

Nu har det gått några dagar utan att jag skrivit igen. När det är fullt upp finns det många saker jag prioriterar över bloggande när jag för en gångs skull har en ledig stund och lite ork kvar. De senaste dagarna har varit fyllda med en massa pluggande, Sofia, Susanna, Jessica och jag har vår egen lilla studiegrupp. Jag är inte van att plugga, brukar försöka komma så lindrigt som möjligt undan, men när man har lovat att göra något för andras skull blir det mycket enklare att få tummen ur arslet och faktiskt härda ut.

Jag har varit och hälsat på John två gånger, senast nu i eftermiddags. Han har fått byta avdelning och den nya avdelningen är mer inriktad på behandling, de har gruppmöten och samtalsmöten och sånt. Jag höll dock på att trilla av stolen när John berättade för mig att idag hade de släppt iväg honom ensam med buss till Unga Vuxna-mottagningen! Han har inte frigång och de får alltså inte släppa iväg honom på stan utan tillsyn. De på Unga Vuxna hade också reagerat och tyckt att det var ett minst sagt märkligt beslut av avdelningens personal. Så ja, Ulleråker-psyket står inte riktigt lika högt i kurs hos mig nu som sist jag skrev. Men de ser ju i alla fall till att byråkratins kvarnar mal snabbare, tider blir bokade hos olika instanser och någonting fucking händer. Det är så tråkigt bara, de rekordlåga nivåer man måste nå för att det ska komma dithän.

Nu till avdelningen positiva och roliga saker: Vår första beställning från Ginza har kommit! Martin och jag har ett projekt som går ut på att etappvis, när det finns slantar över, fylla igen luckorna i vår skivsamling. Alltså skaffa den musik med älskade band som man kanske bara haft på hembränd skiva eller på datorn tidigare. Första gänget blev dessa:

The 69 Eyes - Angels
Alice Cooper- The Eyes of Alice Cooper
Deathstars - Termination Bliss
Iron Maiden - The Final Frontier
Marillion - Script For A Jester's Tear
Metallica - Kill 'Em All
Nightwish - Dark Passion Play
The Sisters of Mercy - First And Last And Always
W.A.S.P. - Dominator

(Eller ja, First And Last And Always hade vi faktiskt innan vi fick påhälsning i bilen i somras. Förövaren snodde förutom ett antal CD-skivor, där de flesta var av typen "absolut gubbrock" och "Eddie Meduzas greatest hits", även en wunderbaum med norskt flaggmönster. Hårdvaluta i undre världen eller?)

Jag har även fått en avi för ett paket som med största sannolikhet innehåller Love Melody och Merriweather, men jag har bestämt att jag inte får hämta ut det förrän jag är klar med veckans arbetsbörda. Det blir ju ännu mer som en belöning då! Är inne i en ponyköpar-period nu, har budat hem ytterligare två ponies och följer spänt en auktion som går ut i morgon. Detta trots att displayskåpet nu innehåller 71 ponies och diverse merchandise och därmed redan är ganska välfyllt. Men "finns det hjärterum så kan man klämma in ett hästkräk till"... eller hur löd det där gamla ordspråket nu igen?

Jag har varit rätt förvirrad på sistone. Har de senaste dagarna lyckats med att diska en stekpanna med handtvål, köra bilnycklarna i tvättmaskinen, "tappa bort" saker som jag i själva verket haft mitt i synfältet och i största allmänhet vara ännu mer desorienterad än jag brukar. Tur då att man har en fantastisk Martin som fixar och donar, stöttar och uppmuntrar, påpekar när ens logiska slutledningsförmåga ligger på en tvåårings nivå, och helt enkelt bara är den underbaraste pojkvän och sambo jag någonsin kunnat önska mig! Nä, nu ska jag gå iväg och pussa på honom, så det får vara slutskrivet för idag.