Seasons of love

"Five hundred twenty-five thousand six hundred minutes

five hundred twenty-five thousand moments so dear

five hundred twenty-five thousand six hundred minutes

how do you measure, measure a year?

In daylights, in sunsets

in midnights, in cups of coffee

in inches, in miles, in laughter, in strife

in five hundred twenty-five thousand six hundred minutes

how do you measure a year in the life?

How about love?

How about love?

How about love?

Measure in love."

Idag har det gått ett år sedan jag klev av bussen i Östhammar och riktade mina steg mot en grupp gula höghus. De var likadana, men ett av dem var så oändligt mycket mer speciellt än de andra. Dit skulle jag, där väntade han. Det är svårt att beskriva precis vad jag kände under de minuterna, men jag förstod att det här var stort, att det skulle ristas in i mitt minne för alltid. Kvällssolen kastade långa skuggor över asfalten och det hade varit en mycket tung dag, men jag visste att vemodet snart skulle smälta bort, att all kärlek och trygghet jag någonsin kunnat önska mig i världen väntade på mig. Jag visste att snart - när jag är framme, när jag kliver över tröskeln till den lägenheten - då börjar ett helt nytt och fantastiskt kapitel i mitt liv. 

Det blev precis så. Martin och jag har haft vårt första år av galen kärlek tillsammans, ett mycket händelserikt år med flyttlådor och festivallera. Ett år med klubbar och hemmamys, ett år med nya släkter att lära känna och många nya upplevelser för oss båda. Ett år som lärde mig att två dagar kan vara en evighet. Vi har rest långt tillsammans, många mil i Volvon och minst lika många på den personliga utvecklingens väg. Lärt känna varandra och format varandra lite i processen. Redan för ett år sedan var han tillräckligt underbar för att fega, försiktiga jag skulle kasta hjärtat före och ta ett språng efter, ut i det okända. Och sedan dess har han fortsatt att toppa det, varje dag. 

Tack Martin - min älskling, min vackraste, finaste Gosnos - för att du aldrig slutar överraska mig. När jag tror att jag nått maxgränsen för hur mycket man kan älska en människa så kommer du och rubbar mina cirklar. Precis i rätt ögonblick kliver du in och säger de rätta orden, de som pulveriserar mörkret och tårarna och plockar fram skrattet och musiken. Jag älskar att somna bredvid dig på kvällen, älskar rabarberkyssarna, sättet du ser på mig med världens grönaste ögon, att ligga hoprullad i ditt knä och vara din egen Skrufs. Varje dag hittar jag en ny liten detalj att älska dig för, en liten byggsten i det fantastiska som är du. Jag är din för alltid nu, så jag hoppas du tycker om beundran. Och att laga mat... hahaha!  

"Jag blir här till mitt bittra slut

evig kärlek falnar aldrig ut

ditt namn har etsats till mitt liv

en länk av stål som glöder, som är explosiv"

"Now I don't know where to begin

just look at the state that I'm in

my mind is in total decay

I'm coming to take you away

there's nothing more that I can do

this maniac's in love with you"

"Nothing looks quite the same

I see people and places in a new light again

there's a grace ascendant to a broken sky

now I know there's a reason why

I feel so alive"

"We own the night, you and I
we're gonna live forever
it's in the stars we'll never die
if we stay together"

Jag älskar dig så jävla mycket, Martin! Med denna sista bild (stulen av Henrik) vill jag symbolisera min önskan om många fler dagar med kärlek, rock n' roll och mitt läppstift i ditt ansikte (bland annat).